En av semiotikens fäder talade vid sekelskiftet 1800-1900 om att "tecknens liv i samhället" i framtiden skulle bli annorlunda. Vad tänker du när du hör detta uttalande?
I rollen som bildlärarstudent vill jag säga att bildämnet har flera funktioner än att lära sig att göra snygga, dekorativa eller expressiva bilder. Den visuella kulturen har även utom-estetiska funktioner: de sociala, kulturella och politiska. De senaste hundra åren har dessa "visuella tecken" ökat expolosionsartat i takt med nya tekniker, medier och globalisering. Och det är motsägelsefullt att bildundervisningen i skolan dras ner samtidigt som vi allt mer omges av bilder i reklam, tv, internet och mobiler. Och i allt större hastighet.
I och med globaliseringen har latinets comunicatio (att göra gemensamt) förändrat tecknens betydelse och utseende. Det är intressant att se vad som händer när man chattar eller sms:ar med personer i andra länder som inte använder samma typ av tecken på tangentbordet t ex. Behovet av ett gemensamt språk eller gemensamma "tecken" gör att det utvecklingen går åt det hållet. En väl utformad logotyp har idag större betydelse för att ett företag ska kunna fungera på en internationell marknad där det talas olika språk och skriftspråket inte räcker till. Gränsen mellan skriftspråket och bilden blir otydligare. Smajlis t ex: :)
Referens: "Möten med bilder", Yvonne Eriksson och Anette Göthlund
